Jaha, hur ska jag sammanfatta kvällen efter att ha skrivit allt det jag skrev om Timo? Om Timo var bra, så var Darin bäst. Helt sjukt otroligt galet fucking amazing bäst. Jag och Rebecca kom dit vid halv fem och fick grymma platser på första raden ungefär i mitten. Vi åt mat från Donken och kollade på Idol-Alice, Erik, Rabih och Eddies uppträdanden medan vi väntade. Sen kom Darin och det var galet. Stämningen var sjukt bra och det blir liksom speciellt när det är någon man lyssnat på i sex år. Det går liksom inte att slå känslan av att kunna varenda textrad utantill. Sen jag var tio har jag lyssnat, gråtit, skrattat, skrikit och dansat till hans musik. I sex år har jag gått på signeringar, konserter, köat i timtal, sett tv-program, lyssnat på radiointervjuer, läst artiklar, sparat afficher. Jag har vart fett töntig kan man tycka, men ja, i så fall älskar jag att vara töntig.